Dags att gå upp i Nirvana?

Enligt mina rudimentära minnesfragment från tonårens religionsundervisning gällde enligt Buddha att individen måste utsläcka alla sina begär och önskningar, vilka vid döden obönhörligt leder till återfödelse i en ny gestalt. Att närma sig detta stadie krävde många återfödelser med ständig strävan att utplåna sina begär och först efter att ha nått målet slippa återfödelse för att kunna uppgå i Nirvana, det eviga utslocknandet!
(Man kan ju jämföra med kristendomen och islam där man tvärtom önskar och strävar efter ett evigt liv!)

Om även jag ännu inte är där, så är jag nu ändå en god bit på väg.

Men själv önskar jag mig varken totalt utslocknande eller evigt liv, bara lite mer innehåll i det liv jag dag för dag lever!

Det sista året har jag givit upp alla planer och hopp om att åter få leva i tvåsamhet.
Likaså att kunna flytta till Västkusten, till norra Halland, dit jag sedan åren i Onsala upplevt en stark längtan. Av planering och önskningar återstår nu endast av vintern påtvingade reparationer och underhåll av huset och bilen.

Som tur är har jag fortfarande Buster och Basse och mina två vänner Anita och Signe!

Annonser

Varför en stol?

Varför drömmer man? Och varför drömmer man om en stol?

I förrgår vaknade jag efter att ha drömt om en stol. En vanlig köksstol vanlig i min barndom på fyrtio- och femtiotalet. Ärvd från mina föräldrar och en del av mitt hem under många år.

Var fanns den nu? I drömmen gavs ingen klarhet.
Efter två dagars medveten och undermedveten research vet jag ändå inte svaret.

Antalet stolar var från början tre, varav två av samma modell men ändå aningen olika. Uddastolen var redan från början lagad med ett hampsnöre för att hålla ihop. Den försvann ganska tidigt ur historien. Så småningom även den andra av de ganska lika pga att limningen i hopfogade delar lossnade.

Till slut återstår två frågor:

Vad hände med den tredje, den jag drömde om?
Och: Varför drömmer jag om den och tar med mig frågan från dröm till vakenhet?

Defacto: Nu är det (nästan) höst!

I morse tvingades jag för första gången sedan i våras dra igång luftvärmepumpen. Ingen dramatik i det, men man påminns om vad som komma skall! Varje år vid den här tiden tvingas man av ren självbevarelsedrift se över om all ytterbelysning fungerar, om det finns tillräckligt med sand för vintern när halkan slår till och om värmekablar i avlopp och vattenstammar fungerar.